Män som hatar kvinnor

"Män som hatar kvinnor" är den första kriminalromanen i Stieg Larssons Millenniumserie.

År 1966 försvinner sextonåriga Harriet Vanger spårlöst i från sin familj. Fyrtio år senare får Mikael Blomkvist, journalisten på tidskriften Millennium, ett ovanligt uppdrag av industriledaren Henrik Vanger. Vanger har bestämt sig för att göra ett sista försök att komma i klarhet med vad som hände hans barnbarn Harriet, och efter att han hade hört att Blomqvists precis har dömts och fällts för förtal av den mäktiga finansmanen Hans-Erik Wennerström, erbjuder han Blomqvist en kompromiss. En kompromiss han inte kan säga nej till.

Blomqvist ska då skriva om släkten Vangers historia. Men släktkrönikan är dock bara en täckmantel för det verkliga uppdraget: att ta reda på vad som egentligen hände med Harriet. Han får hjälp av den unga datahackern Lisbeth Salander. Tillsammans börjar de gräva i familjen Vangers förflutna och finner hemskare saker än de någonsin kunnat föreställa sig...

En bra och spännande bok som jag rekommenderar att läsa. Tyckte ni filmen var bra ska ni absolut läsa boken, för den är mycket bättre.

Luftslottet som sprängdes

Att ta sig igenom Stieg Larssons Milleniumserie har varit en lång och plågsam väntan samtidigt som de har varit en spännande och känsloladdad resa genom Sverige och flera huvudkaraktärers liv. En väntan av att äntligen få bli varse med all den kunskap som Larsson skickligt väver in i böckerna. En väntan som aldrig riktigt tar slut, förän de är riktigt slut!

I Luftslottet som sprängdes fortsätter Stieg Larsson att skriva om den grävande journalisten Mikael Blomkvist och datahackern Lisbeth Salander som också är misstänkt för dubbelmord. Vi följer dem i en rafflande färd boken igenom, och bio-känlsan är på topp när Larsson beskriver hädelseförloppen gång på gång ur olika betraktares syndvinklar.

Luftslottet som sprängdes tar vid där första delen, Män som hatar kvinnor och den andra,Flickan som lekte med elden slutar, och är en bok jag varmt rekomenderar förutsatt att du läst de tidigare två. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ivirigt läser vidare. Ivrig på att få veta resten, men samtidigt ser jag bokens slutpärm närma sig och de här är som en godispåse jag aldrig vill ska ta slut!